Study conducted as a part of the implementation of the project: “Entering American, British and Swedish markets with a comprehensive service of computer programs renovation (refactoring) by Codema”, No. POPW.Ol.02.00-06-0069/22. The project is co-financed by the European Regional Development Fund under the Operational Programme Eastern Poland 2014-2020.
EU funding for the project: 851,663.82 PLN
I teori och praktik pågår en ständig sökning efter allt mer förbättrade metoder för kodrefaktorering. Detta stöds bland annat av den allt mer välkända uppsättningen SOLID-principer – annars kända som de grundläggande principerna för design. Nedan kommer specifikationerna för dessa principer och deras betydelse att presenteras.
SOLID – Vad är dessa principer?
SOLID är en akronym som hänvisar till fem principer för programvarudesign som formulerats av Robert C. Martin, vilka hjälper till att skapa flexibel, underhållbar och utbyggbar kod. I den här artikeln kommer vi att utforska hur SOLID-principerna stödjer refaktoreringsprocessen i vårt arbete.
S – Principen om Enskilt Ansvar – Denna princip ålägger moduler, klasser eller funktioner plikten att endast ha en anledning till förändring. I sammanhanget av refaktorering förenklar efterlevnad av denna princip processen genom att minska komplexiteten och öka kodens läsbarhet. När varje del av systemet har en tydligt definierad roll är det lättare att lokalisera och åtgärda buggar och implementera förbättringar.
O – Öppen/Stängd Princip – Denna princip säger att programvara bör vara öppen för utvidgning men stängd för modifiering. I praktiken betyder detta att vi bör designa moduler som enkelt kan utvidgas utan att modifiera befintlig kod. Att införa denna princip i refaktoreringsprocessen möjliggör enklare tillägg av nya funktioner utan att störa den befintliga kodstrukturen.
L – Liskovs Substitution Princip – Denna princip säger att objekt i ett program bör kunna ersättas av instanser av deras undertyper utan att påverka programmets korrekthet. I sammanhanget av refaktorering hjälper denna princip till att upprätthålla gränssnittskompatibilitet, vilket underlättar hantering av beroenden och förbättrar kodens modularitet.
I – Gränssnittssegregeringsprincipen – Enligt denna princip är det bättre att ha många dedikerade gränssnitt än ett allmänt gränssnitt. Detta tillåter oss, under refaktorering, att undvika onödiga beroenden och bibehålla hög sammanhållning i systemet, vilket i sin tur översätts till enklare testning och underhåll av koden.
D – Beroendeinverteringsprincipen – Denna princip föreskriver ett beroende på abstraktioner, inte konkreta saker. Att införa denna princip i refaktoreringsprocessen möjliggör separering av högnivåmoduler från lågnivådetaljer, vilket ökar återanvändbarheten och testbarheten av koden.
SOLID-principerna utgör en extremt användbar uppsättning riktlinjer som stödjer kodrefaktoreringsprocessen. Deras korrekta tillämpning leder till mer flexibel, läsbar och underhållbar kod, vilket i sin tur underlättar och effektiviserar refaktoreringsprocessen. Därför, genom att hålla sig uppdaterad med SOLID-principerna, kan utvecklare mer medvetet designa och förädla applikationskoden. Om du bryr dig om att ha tydlig och läsbar kod efter uppfräschning – kontakta oss. På Codema tillämpar vi framgångsrikt dessa principer och höjer kodrefaktorering till högsta nivå.
